/ VEGAN WEDNESDAY /

ANONYMOUS FOR THE VOICELESS

Känslan när man har s å mycket att skriva och prata om men aldrig får tid till att göra det... Det ligger så många utkast till min kategori Vegan Wednesday men jag får aldrig tillfälle att skriva klart dem. Speciellt inte nu när jag känner mig så rörig i huvudet av alla känslor heller, det går ju inte att skriva ett känslosamt inlägg om något just nu och inte enbart få ut en massa AAH, GRRR, AAARRGH istället för ord som faktiskt bildar meningar, haha. Det har tagit mig en hel evighet att ens skriva det här inlägget för jag tappar fokus efter en halv minut... 

Men jag har haft en vegan wednesday i alla fall! Idag har jag jobbat hemifrån eftersom jag skulle ta emot vår nya diskmaskin med allt vad det innebär någon gång under dagen. Det blev jättefint! Jag har dock inte kört den än eftersom det är Mr Handsome som diskar och jag tänkte att han kunde få premiär-rundan, hoho. 

Nä, helt ärligt så fick jag ytterligare en panikattack nu under eftermiddagen och kom av mig helt. Jag hade bokat upp mig på en djurrättsdemo nu i eftermiddag/kväll och nervositeten tog över liksom. Ångesten över att behöva gå dit blandades med ångesten av att behöva tacka nej. Jag velade in i sista sekund och det slutade med att jag fick rusa till bussen med ett gäng riskakor i handen som mellanmål för att klara av och stå där på stan i två och en halv timme. 

Och så gjorde jag det bara. För allt det miljontals djur utsätts för varje dag, hela tiden, så kan jag offra mig och utstå några timmars obekväm. Träffa människor jag inte känner tillexempel. Att stå blixt stilla på ett torg i några varma timmar med en obekväm mask som klibbar fast av både svett och tårar. Skoskav och armar som domnar bort. 

Idag deltog jag i Cube of Truth. Vi var inte så många men vi syntes och hördes. I min famn höll jag en laptop som visar filmer från djurens verklighet i all världens djurindustri. Grisar, kycklingar, kor, hästar, fiskar och får som utsätts för helt brutala saker för att människan vill och kan. Inte för att vi behöver, utan bara för att vi kan. Bara vetskapen om vad som pågick inne i lådan gör en ju så enormt ledsen... Ord från våra Outreachers i samtalen med åskådarna fick det att rysa över hela mig trots att det var så galet varmt där i solen. 

Men det sjukaste är att folk kommer fram och tittar på kycklingar som slängs levandes ner i en köttkvarn, på trasiga grisar, och på fiskar som styckas levande och sedan rycker de på axlarna och skakar på huvudet liksom. Ah jo det är hemskt *axelryckning*, Kan du tänka dig att sluta äta kött? *axelryckning* - hur funkar man då? Hur kan man tycka något är hemskt, att något är fel och sedan ändå fortsätta att bidra till det? Det känns ju helt omöjligt att nå fram.

Jag är sjukt stolt över mig själv och min insats idag, jag är ännu mer säker på att jag vill fortsätta med detta, men jag blir ändå så himla ledsen och känner mig så hopplös. Vi hade många bra samtal, det var många som engagerades och såg uppriktigt uppgivna ut. Men ändå... ändå så är det de där axelryckningarna som förstör allt. Axelryckningarna som man möter både vid såna här tillfällen och varje dag i diskussionstrådar på nätet. Är det hopplöst? Hur ska man göra för att nå fram? Hur ska man göra för att bryta normer? 

Vi behöver en vegonorm, inte en köttnorm. 


/sjukt rörigt inlägg men tankarna åker verkligen berg och dalbana just nu. 
/ VEGAN WEDNESDAY / VLOGG/YOUTUBE /

VEGAN WEDNESDAY: THE EARTHLINGS EXPERIENCE

Dagens Vegan Wednesday blir en enkel grej i form av min senaste youtube-video! Helt enkelt för jag inte har hunnit med och samla mina tankar än efter helgen och så! Och för att videon egentligen säger ganska mycket! Den här videon har tagit en stund för mig att lägga upp, för jag var så osäker på den. Det är en väldigt personlig video för mig, och som skiljer sig så mycket från mitt vanliga innehåll. Men den är viktig för mig så här har ni den i alla fall. 

obs, obehagliga bilder förekommer i videon. 
 
 
/ VEGAN WEDNESDAY /

VEGAN WEDNESDAY: OM FISKAR

 Det är äntligen onsdag och dags för lite rant i min Vegan Wednesday kategori! Jag har sååå mycket jag vill skriva om just nu men det här får bli prioriterat idag!

Förra veckan hände en helt galen grej. En stor, känd, vegan youtuber (vill inte gå ut med namn men alla kommer förstå ändå, haha) publicerade en vlogg där hon köper ett dött djur. Närmre bestämt en fisk. Inte nog med att hon gör plats för detta i videon, till och med en hel minut, så pratar hon om fisken, visar upp fisken, skojar om hur illa den luktar i bilen och visar sedan hela måltiden i videon.

Den döda fisken är inte till henne själv, den är till hennes mormor och till hennes sambo. Den döda fisken är en present. Och jag bara kände alltså va? redan då jag läste titlen på videon, men klickade in ändå - kanske har hon bara hittat på en töntig rubrik, kanske ska hon ha ett akvarium osv, men nej. Hon köpte en död fisk som gåva till någon annan.

Det blev genast ramaskri i kommentarerna, varav jag stod för en kommentar förstås. Den här personen är allmänt känd inom veganrörelsen och har gjort mycket för den, samlat in pengar till Djurens Rätt, frontat en Rädda Vår Hav-kampanj, lanserat en hel drös med veganska hudvårdsprodukter samt publicerat en bok om att bli/vara vegan. 
 
Då går man inte och köper en fisk, oavsett om man ska äta den själv eller ej. Punkt.
 
"Men det var ju en present!", "Hon skulle ju inte äta den själv", "Vadå får inte köpa kött om man är vegan?" - motkommentarerna rusade in! Och jag blir så himla förvirrad över hennes handlande. Hur tänkte hon här? Vad är meningen med att stoltsera med det så här på youtube? Hon tappar just nu enormt mycket trovärdighet. Var det för att provocera och få fler klick och views? 

Oavsett så skär det sig något så enormt med allt det hon gör på sin kanal och det hon faktiskt har skrivit ner och fått publicerat i en bok. Hon skriver om hur det överfiskas, om hur det odlas fisk och hur dåligt den odlade fisken har det i sina små bassänger, och hon skriver om hur det överfiskas på grund av odlad fisk som göds med fiskad fisk. Hon skriver om hur man gör experiment på fiskar för att forska på hur och om (!?) fiskar känner smärta. 

Framförallt ger det en skev bild av vad att vara "vegan" innebär. Att vara vegan innebär mycket och det är egentligen ganska så svårt att vara det i vårt samhålle, men det absolut enklaste är att inte konsumera animalier, varken i mat, kläder eller inredning tillexempel. Och nej, faktiskt inte heller att köpa ett dött djur för att ge bort i gåva, trots att du inte ska ta del av det själv. Som jag har sagt tidigare är det du som konsument som avgör vad som säljs eller ej. Efterfrågan är den största hindret när det kommer till att bekämpa köttnormen. Omman då som en av Svergies största veganer och med en enorm plattform köper ett dött djur, då har man faktiskt gjort bort sig. 

Bilderna kommer härifrån

Som tillägg vill jag säga att jag fortfarande tycker att den här personen är en bra människa, fortfarande är stolt och tacksam över det hon har gjort och kommer fortsätta följa hennes sociala medier.