/ VEGAN WEDNESDAY /

VEGAN WEDNESDAY: SVERIGE ÄTER MINDRE KÖTT

Den här onsdagen vill jag dela med mig av lite glada nyheter, nämligen att köttkonsumtionen i Sverige har minskat enormt mycket det senaste året! Produktionen har ökat, vilket jag misstänker är pga den svåra sommaren och all "nödslakt" - men förbrukningen har faktiskt minskat, nämligen med 2,8 procent. Tillexempel så var det 5 miljoner färra kycklingar som föddes upp enbart för att dödas under de första 9 månaderna på året. Så många djur, så många liv!

Källa
/ VEGAN WEDNESDAY /

VEGAN WEDNESDAY - RANT

Det var ett tag sedan jag skrev ett ordentligt Vegan Wednesday inlägg. Jag gillar de inläggen för det känns som att jag får ventilera lite samt dela med mig om saker, så jag skriver dem oftast för att jag vill och inte för att jag måste.

Just nu kan jag bara inte. Jag finner ingen ro, jag vet inte vad jag ska skriva om och det genererar mest bara ångest. Den här tiden på året är en av de värsta för mig ur djursynpunkt. Det är ledsna och döda djur överallt; jackor, filtar, julskinka, läderstövlar och en fluffig toffs på en mössa.

Jag blir så jävla ledsen.

Jag blir ledsen när jag tänker på grisarna som mina vänner möter utanför slakteriet i Kristianstad, jag blir ledsen när jag tänker på alla orangutanger som förlorar sina hem och sina liv på grund av palmolja och jag blir ledsen då jag tänker på kaniner och fåglar som plockas levande för att deras päls ska bli en halsduk eller deras fjädrar ska bli en prydnadskudde.
 

bild

Jag blir ledsen när jag tänker på djuren som lever sina liv i burar på hjul och färdas runt runt runt runt i strålkastarljus, jag blir ledsen då jag tänker på alla tuppkycklingar som kläcks och dödas dagligen och jag blir ledsen då jag tänker på de djuren som just nu utsätts för brutala och smärtsamma djurförsök. 

Jag känner bara hopplöshet.

Den här fasen är återkommande som djurrättsaktivist, hopplösheten. När det känns förgäves att kämpa då ingen bryr sig. Vad spelar det för roll att grisen som levde sex månader i ett betongstall utan gräs, solljus och lera när någon fick njuta av bacon under sin tjugo minuters lunchpaus? När det bara är det som gäller. Mina smaklökar, mina kläder, mina behov, mina val.

Jag blir så otroligt arg.
 
Arg för att det är en självklarhet att vissa djur är produkter och andra är familjemedlemmar. Vissa djur lever och andra gör det inte. En gris i en betongfabrik - lever den? Eller finns den bara? Den får aldrig se solen, den får aldrig springa på gräset och den får aldrig socialisera på sina vilkor. Är det att leva? Många som man möter just på vigil utanför slakteriet, eller som kommenterar bilder därifrån säger att djuren ser fina och oberörda ut trots situatuationen att de befinner sig i ett rörligt fordon och utanför betongväggarna för första gången. Men hur hade man reagerat då man inte känner till glädje, lycka eller sorg - utan enbart tristessen i en betongfabrik? Är det stimulerande och lärorikt att spendera sitt liv instängd på en liten yta och trängas med andra, utan någon som helst sysselsättning. Vad är glädje då? Givetvis är man apatisk.
 
bild
 
Varför är det okej att älska den ene men äta den andre?

Jag ställer den frågan dagligen, både till mig själv och till folk jag möter i samtal. Jag har ännu inte fått något svar på varför det är okej att förvara vissa djur och leva med andra djur. Jag tänker att ingen vågar svara för det skulle vara att erkänna att man gör fel. För det är fel. En kyckling är inte mindre värd än en undulat - men ändå så äter man kycklingen och lever med undulaten.

Det är så skevt.

Jag skulle kunna fortsätta denna text i evigheter men ska inte göra det. Jag ville bara skriva av mig. Det är mycket ångest i omlopp i kroppen just nu och det här är en stor anledning till det. Så splittrad. Jag vet inte vad jag ska fokusera på just nu. Vem ska jag rädda först? Kan jag rädda någon?
/ VEGAN WEDNESDAY /

VEGAN WEDNESDAY: SUPPORT YOUR LOCAL ACTIVIST

Idag blir mitt Vegan Wednesday inlägg lite annorlunda då jag inte kommer fokusera på ett specifikt problem som tar upp mycket av mina tankar just nu, utan idag tänker jag fokusera på en vän som jag gärna skulle vilja hjälpa. Om ni där ute på något sätt känner att ni skulle vilja engagera er mer för djuren men inte riktigt vet hur, har möjlighet eller modet just nu så skulle jag vilja be er hjälpa Rebecca. 

Rebecca är en stor inspiration för mig. Hon engagerar sig helhjärtat för djuren och är för närvarande organisatör för fyra olika djurrättsgrupper - och planerar nu att syssla med aktivism på heltid. Rebecca tar fantastiska bilder, jag har delat dem tidigare här efter våra demos, och nu vill hon satsa på att dokumentera djurindustrin och aktivismen på sitt vis. 

Att vara djurrättsaktivist är kostsamt och tar upp mycket tid, man måste kunna ta sig runt till olika städer, delta i olika demos och olika projekt hela tiden. Det Rebecca ber om är helt enkelt ekonomisk hjälp till att göra detta. Kan man skänka pengar till Djurens Rätt eller liknande lite då och då kan man också skänka pengar till Rebecca, som dessutom gör det helt utan vinstsyfte. Snälla tänk på det i alla fall :*

Gör en donation.
Bli månadsgivare