OM DAGEN MED TOKIO HOTEL

 
Jag Àr inte sÀker pÄ om jag Àr fÀrdig med att bearbeta den hÀr dagen Àn faktiskt. Det kanske dyker upp fler minnen sÄ smÄningom, men jag tÀnkte dela med mig lite kort (jo tjena) om min Tokio Hotel dag i Köpenhamn den 7.de juni! 

Vaknade klockan 6 pÄ morgonen och grÀt. Jag mÄdde sÄ dÄligt. Hela kroppen var i uppror. Jag mÄdde precis sÄ dÄligt som i början av Äret dÄ jag blev tvungen att lÄngtidssjukskriva mig. Kunde inte Àta, kunde knappt prata. Efter mÄnga om och men fick vi pÄ oss outfits och smink. Det Àr inte det lÀttaste att göra sig fin i tid nÀr en Àr sÄ nervös att en knappt kan stÄ pÄ benen. Jag minns knappt att jag tog denna bilden innan vi gick tillexempel. Jag hade köpt skitsnygga platÄskor kvÀllen till Àra men jag valde en enkel och bekvÀm outfit istÀllet för en cool och obekvÀm, kanske till och med livsfarlig med de höga skorna.

VÀl pÄ plats blev vi inslÀppta och incheckade i tid och fick en kort (och faktiskt ganska dÄlig) genomgÄng över vad som skulle hÀnda under kvÀllen. Jag och Sofia fann snabbt en ensam tjej i VIP gruppen som vi bekantade oss med och hÀngde med under resten av kvÀllen sedan, hon heter Alessia.

KvÀllen började med soundcheck! Det har vi inte deltagit pÄ tidigare, utan bara hört dÄ vi stÄtt och köat till tidigare spelningar, sÄ det kÀndes vÀldigt spÀnnande! Det var en sÄ himla mysig upplevelse! Vi var inte alls mÄnga, kanske 20 stycken sÄ alla fick plats framför scenen och lokalen var fortfarande upplyst sÄ vi kunde alla se varandra sÄ bra dÄ vi stod sÄ nÀra.

Grabbarna kom lugnt och fint ut pÄ scenen sa hej och frÄgade hur Àr lÀget, och vi bara svarade hej utan att skrika hysteriskt. Det var kanske det bÀsta. Det var sÄ himla intimt och lugnt och fint liksom. De spelade igenom tre lÄtar The Heart Get no Sleep, Boy Don't Cry och When it Rains it Pours och pratade mest med varandra under tiden och skÀmtade lite med oss. Helt Àrligt kanske bÀsta stunden pÄ dagen faktiskt!

DÀrefter slussades vi ner till entrén igen en stund (minns ej hur lÀnge) innan det var dags för oss att trÀffa bandet första gÄngen denna kvÀllen. Vi snubblade runt pÄ smala och branta trappor precis bakom scenen och hamnade tillslut i nÄgonslags trappuppgÄng dÀr det stod nÄgra stolar uppstÀllt i liksom en cirkel. Ganska sÄ oglamouröst haha! Vi slog oss ner pÄ vars en stol. 

Sen tog det kanske 10 minuter eller sÄ sedan sÄ kom killarna in till oss. Vilken konstig kÀnsla! De dÀr personerna som en har drömt om sÄ lÀnge bara knallar in i samma rum som en sjÀlv, slÄr sig ner pÄ en stol och börjar smÄsnacka lite med en! Sedan spelade de en akustisk version av Dark Side of the Sun för oss innan det var dags för ett litet drinking game i form av musikquiz. Om vi inte kunde gissa rÀtt lÄt som Tom spelade sÄ skulle vi ta en shot i form av nÄgon tysk mintlikör som tydligen Àr en av Bills favoriter, "It is sooo delicious and not so strong!" 

Allt som allt blev det totalt 3 shots för oss, men jag fuskade lite dÄ jag inte tycker om alkohol och inte ville kÀnna av den effekten just den hÀr kvÀllen dÄ jag redan mÄdde som jag gjorde. Gustav som ansvarade för att fylla pÄ vÄra smÄ glas efter varje runda tittade frÄgvist pÄ mig dÄ han skulle fylla pÄ mitt glas (jag satt sÄklart dessutom sist i cirkeln, brevid honom) som fortfarande var halvfullt. Jag sa som det var, nÄgot som jag fasat lite för, en vill inte rÄka ut för förvÀntningar och jobbigt grupptryck dÄ det kommer till ens största idoler liksom, jag hade ju backat och druckit dÄ. Men Bill sa direkt att det var helt ok, han förstod precis, man fÄr bestÀmma sjÀlv. Tom utbrast igen att det Àr lugnt, det Àr inte sÄ hög alkoholprocent! DÄ visade Gustav mig flaskan i smyg, pekade pÄ procent antalet och hÀrmade "not so much, yeah!" VOL 18%. 
 
Jag kommer inte ihÄg hur lÀnge vi hÀngde backstage, för jag tittade inte pÄ klockan dÄ vi gick in. Kvart i sju stod vi Äter i entrén i vÀntan pÄ att fÄ gÄ upp till spelningen igen i alla fall. Allt gick sÄ sjukt fort. Plötsligt var de dÀr och sedan var de inte dÀr, men jag tror att vi hÀngde dÀr i kanske 20-25 minuter eller sÄ. 

Killarna hade ett förband, snark. Det Àr sÄ trÄkigt! Bandet var bra men det Àr ju liksom inte det en vill se, haha! Halv nio var det i alla fall Àntligen dags för spelningen! Men jag minns nÀstan ingenting, för jag var sÄ nervös för nÀsta grej - att gÄ upp pÄ scenen. Vi fick frÄgan dÄ vi kom tidigare pÄ kvÀllen hur mÄnga av oss som ville gÄ upp pÄ scenen och jag Ängrade mig sÄ mycket att jag sa ja, haha. Jag har scenskrÀck i vanliga fall, hur fasen tÀnkte jag? 

Hela spelningen kÀndes som en enda nedrÀkning. Jag viste vilken lÄtar som kom innan den lÄten vi skulle delta i kom, och vi hade fÄtt information om vart vi skulle samlas och nÀr; under Tom's solo. Hur skulle jag veta nÀr Tom's solo var?!

Det hÀr var det enda tillfÀllet under kvÀllen dÄ vi fick tydlig information om vad som skulle hÀnda och vilka regler vi skulle förhÄlla oss till. Vi blev ocksÄ indelade i tvÄ grupper sÄ att vi kunde fördela oss jÀmnt pÄ scenen sÄ att alla fick plats, scenen ikvÀll var lite mindre Àn vanligt. Var det nÄgra av fansen som gjorde som de blev tillsagda sedan? SÄklart inte. Om jag och Sofia hamnade sist i ledet? SÄklart. 

Det hÀr var en jÀttedÄlig upplevelse faktiskt. Inte bara det att de andra tjejerna totalt ignorerade instruktioner och rusade in pÄ scenen (alla vill ju stÄ bredvid Bill, jag förstÄr det), sÄ stÀllde de sig inte pÄ den plats de skulle sÄ jag och Sofia fick knappt plats pÄ scenen. Det gjorde att Bill inte heller fick plats att komma bort till oss sÄ vi fick inte den dÀr intima upplevelsen pÄ scenen tillsammans med Bill som alla andra fick. NÄgra sekunders ögonkontakt var och sedan var det över. 

Resten av spelningen minns jag knappt, det var kanske 5 lÄtar kvar efter detta.
Sedan viste vi inte vad som skulle hÀnda, skulle vi hÀnga backstage före eller efter Q&A och Meet & Great? Efter en timmes vÀntan ute i entrén slÀpptes vi in till Q&A rummet, vad kul tÀnkte jag, dÄ har vi lite mer tid att prata med dem efterÄt sedan. 

Och sĂ„ vĂ€ntade vi och vĂ€ntade vi och vĂ€ntade vi. Sen kom det nĂ„gon och hĂ€mtade oss i vĂ„r VIP grupp, och jag Ă€r SÅ glad att jag satt sist i ledet och hann se att de andra tjejerna tog sina vĂ€skor, autografböcker och presenter med sig, för det var ingen som sa att bandet bett om att ha vĂ„rt backstage hĂ€ng nu. 
 
Det hÀr blev inte heller vad vi hade förvÀntat oss, om Àn fint och fantastiskt och speciellt. SÄhÀr i efterhand Àr informationen sÄ lurigt formulerat pÄ biljetten, tillexempel sÄ har vi uppfattat att "have an intimat chat with the band members" innebÀr att en fÄr chansen att sÀga nÄgra ord privat till killarna. "The guys will invite you for a drink after the show" kÀnns som att en fÄr chansen att sitta ner och hÀnga lite, men det vi fick var en flaska vatten/lÀsk/öl/energidricka att kunna ta med oss nÀr vi gick sedan (det rÀckte inte ens till oss alla, dÄ vissa tog tvÄ olika haha)
 
Men, det var himla speciellt ÀndÄ! Vi fick slÄ oss ner vid ett bord. De andra tjejerna (som har gjort den hÀr sjukt dyra upplevelsen inte bara 1 2 eller 3 gÄnger tidigare liksom) tog fram block och pennor sÄ jag gjorde det samma. Vi fick fortfarande ingen information om vad som skulle hÀnda nu eller hur lÀnge. 

Killarna droppade in efter 10 minuter ungefÀr. Tom hoppade upp pÄ en bardisk till vÀnster om oss, Georg satte sig pÄ en trappkant knappt en halv meter bakom mig och Sofia, Gustav stod mitt emot oss och Bill stÀllde sig vid hörnet av bordet precis bredvid mig, sÄ nÀra sÄ emellanÄt dÄ han rörde sig sÄ nuddade han vid min arm med sitt ben. Vi fick chansen att stÀlla lite frÄgor och prata om spelningen. Efter nÄgra minuter blev det sÄ högljutt för alla pratade kors och tvÀrs med varandra och för att Bill skulle höra en frÄga frÄn en tjej som satt snett mitt emot mig sÄ lutade han sig över bordet över mig, typ sÄ som en lÀrare alltid gjorde i skolan, haha, bara det att det inte alls var irriterande den hÀr gÄngen! 

Jag har ingen tidsuppfattning hÀr heller men efter kanske ytterligare 10 minuter snickesnack sÄ sa de till oss att börja ta lite foton och be om autografer eller vad det nu var vi ville sÄ att vi kunde gÄ tillbaka ner till Q&A igen. Nu blev det kaos. Tack vare att jag satt precis bredvid Bill sÄ blev jag nummer 2 i kö för att fÄ ta bild med honom. 

"Hi sweetie!" sa han nÀr han vÀnde sig om till mig och jag frÄgade om han kunde ta en bild pÄ oss. SÄklart sa svarade han. Sedan bad jag honom att skriva en liten bit ur en lÄttext, samt rita en liten annan grej. Sen ville jag lÀmna plats till Sofia, sÄ dÄ passade jag pÄ att sÀga hej till Georg. Han tog ett gÀng (jÀttefula haha) bilder pÄ oss och sedan skulle han ocksÄ fÄ rita den dÀr lilla grejen, vilket tog sin lilla tid för att han inte förstod hur han skulle fÄ av korken pÄ tuschpennan, haha. 

DÄ ropar nÄgon högt "5 more minutes girls!" och jag bara kÀnner nej nej nej nej, jag Àr inte klar Àn! Jag blev sÄ stressad! AlltsÄ sÄ stressad! Jag har inte betalt sÄ hÀr mycket pengar för att inte fÄ det jag önskar mig liksom. SÄ jag gick bort till Tom och stÀllde mig i kö för att fÄ sÀga hej och ta bild med honom. Tjejen som var hos honom just dÄ tog sÄÄ lÄng tid pÄ sig (hon skulle dessutom komma att göra den hÀr upplevelsen minst 6 gÄnger denna turnén visade det sig senare), och jag kan tycka det Àr lite respektlöst faktiskt. Du Àr inte ensam hÀr tjejen.  

Som tur var sÄ kom hennes kompis bort och stal hennes uppmÀrksamhet och precis dÄ vÀnder sig Tom om för att kolla över axeln och dÀr stÄr jag! "Hello there, let's take a selfie!" sÀger han och tar telefonen ur handen pÄ mig. OK! Jag har alltid varit lite rÀdd för Tom, haha. Jag kan inte förklara varför men jag vet att fler har kÀnt sÄ, bland annat Alessia och jag pratade om det. Men det förÀndrades helt nu. SÄ snÀll! Vet som sagt inte varför han inte skulle vara det, jag minns inte heller vad vi pratade om men jag fick en helt annan kÀnsla av honom efter den hÀr kvÀllen. Fick massor av foton, han ritade den lilla grejen jag bad om och skojade lite. 

"Allright girls, we have to go back now!" ropade vakterna. SÄ besviken att jag inte hann prata med Gustav vÀnder jag mig om och ser att han stÄr helt ensam, och dÄ ingen annan verkar bry sig om att avsluta sina samtal sÄ passar jag pÄ och gÄr bort och sÀger hej. Han stÄr och beundrar en present som han fick av Alessia, hon hade bland annat gett honom home made Schweizik barbequesÄs i en sÄn dÀr jÀttefin dödskalle flaska i glas. Han var sÄ glad, det var sÄ fint! SÄ vi pratade om det och tog lite bilder och ritade lite. "Let's go girls!"
 
SÄ nöjd gÄr jag tillbaka för att hÀmta min vÀska som ligger kvar pÄ bordet. Bill Àr fortfarande kvar dÀr och pratar med ett fan, som ber om en kram. Jag vill ocksÄ ha en kram! Som tur Àr vÀnder han sig Ät mitt hÄll sedan, sÄ att det liksom blir mer naturligt och frÄga och sÄklart fÄr jag en kram. En riktig bamsekram. Tack för allt du har gjort, du Àr bÀst sÀger jag. "Awh, you too sweetie!" svarar han. Ett autogenererat svar givetvis, men det kÀnns inte mindre bra för det!
 
Precis som innan spelningen stÄ tror jag att vi hÀngde med killarna hÀr i en 20-25 minuter. En kollar ju inte precis pÄ klockan. För min del var den hÀr upplevelsen bra, Àven om den kunde varit bÀttre pÄ mÄnga sÀtt. För Sofias del var den inte alls sÄ bra, hon fick bara chansen att prata med Georg och Bill. Jag tror det Àr viktigt att ta för sig vid sÄna hÀr tillfÀllen, men inte ta för mycket plats. Det var liksom bÄde och i den hÀr gruppen, blyga och högljudda fans. Det Àr svÄrt nÀr en ska samsas sÄdÀr, just fan-girls Àr ju kanske ocksÄ de minst sammarbetsvilliga pÄ planeten tror jag. 

Efter detta sÄ var det dags för Q&A och fotografering. Detta har jag gjort tvÄ gÄnger tidigare, men det Àr mysigt. Det mÀrks att de var i slutet av turnén för killarna Àr riktigt trötta. Det blir mest Bill som hÄller lÄda. NÀr vi sÄg dem i Berlin nov 2017 sÄ var det första spelningen pÄ den delen av turnén och alla fyra hade sÄ mycket energi och deltog i alla samtal, vÀldigt stor skillnad mot den hÀr kvÀllen. Det Àr okej. En fÄr inte lov att fota och filma hÀr för det gör TH sjÀlva, och jag tÀnkte avsluta detta inlÀgget med att dela med mig av ett moment under kvÀllen som de lagt ut pÄ youtube: 



Overall var det en enormt hÀftig upplevelse som jag kommer minnas resten av mitt liv, och antagligen, dum som en Àr, strÀva efter att göra om och göra Ànnu bÀttre! Det hÀr bandet Àr och har varit en stor del i mitt liv i mer Àn 13 Är nu, och de kommer antagligen alltid vara. Det Àr vÀldigt fint den dÀr speciella kÀnslan en oftast fÄr till ett specifikt band eller artist. 
Visa fler inlÀgg