ATT INTE GE UPP


För att bli av med sina rÀdslor sÄ ska en utsÀtta sig för dem, det Àr sedan gammalt. Jag tycker att jag gör det hela tiden, men utan resultat. Sociala situationer Àr enormt svÄra, oavsett vad det gÀller; Äka buss, trÀffa bÀsta vÀn, middag med familjen eller gÄ pÄ bio. Men jag ger inte upp för det. Jag vet helt Àrligt inte om det Àr bra eller dÄligt, men jag kan inte leva sÄ hÀr lÀngre, lÄta min kropp bestÀmma vad jag klarar av eller ej. Kanske behöver jag mer stöd och verktyg för att göra detta pÄ rÀtt sÀtt, och det Àr nÄgot jag jobbar pÄ att ordna.
 
 
Hur som helst, igÄr klÀdde jag mig fint, kammade hÄret och Äkte hemifrÄn. Destinationen var ErikshjÀlpens enorma second hand butik inne i Lund, en enkel resa pÄ 56 minuter och ett bussbyte, för att sedan befinna sig pÄ en plats som dÄ krÀver ett bussbyte och ytterligare 56 minuter bussresa för att komma hem igen. JÀttejobbigt. Inte blev det bÀttre av att jag mÀrkte att mina airpods inte befann sig i sitt lilla fodral dÄ jag vÀl satt pÄ bussen. NÄvÀl, jag var pÄ vÀg. 
 

VĂ€l i Lund i vĂ€ntan pĂ„ nĂ€sta buss sĂ„ stirrade Ă„ngesten upp sig. Jag övervĂ€gde att gĂ„ över gatan och ta bussen hem igen, strunta i allt. Men det gjorde jag inte. Ångesten gick inte över, oron grĂ€vde i magen under hela utflykten, men jag Ă„kte vidare, spenderade 45 minuter inne i den stirriga butiken, shoppade lite och tog mig sedan hem igen. Andades ut, en lĂ€ttare panikattack bröt ut under kvĂ€llen men jag lyckades skaka av mig den hyfsat med en promenad dĂ„ solen gick ner. 
 
Morgondagen kommer snart som vloggformat dÀr jag dessutom visar upp vad jag handlade. Först ska jag Àta en smörgÄs och förbereda mig för dagens utmaning; fÄ besök av bÀstis. Det ska nog gÄ bra, men nervositeten och oron sitter i, den kommer som ett brev pÄ posten innan den ens Àr bestÀlld. Men om jag klarade av att ha besök frÄn lördag till mÄndag sÄ klarar jag nog av en fika i trÀdgÄrden med bÀstis. 

#1 - - Erika:

Hoppas du mÄr bÀttre snart. Tycker att du Àr vÀldigt stark som utsÀtter dig för det du Àr orolig för.

Svar: Tack <3
Bunny

#2 - - Ulrika:

Hej, jag kÀnner igen mig lite.. sen min sambo tog sitt liv sÄ har jag sjukt svÄrt att prata med nÄgra andra Àn mina barn.. GÄr jag ut sÄ Àr det med hundarna eller med barnen. GÄr ingenstans sjÀlv om jag absolut inte mÄste sÄ stor cred till dig som gav dig ivÀg pÄ en sÄn resa sjÀlv <3

Svar: Nej vad ledsen jag blev av att lÀsa detta. Skickar all extra styrka jag har till dig <3
Bunny