EN MÅNAD SENARE


Hur är läget med er mina vänner? Hos mig är det fortfarande grått, fast mindre mörkt om en säger så. Jag vill hoppas på att saker och ting förändras, men jag vågar inte säga det för jag får så lätt för mig att jag jinxar saker och ting om jag tar ut saker i förskott, haha. Läget är som läget är och det är stabilt i alla fall. 


Jag börjar känna en viss panik över att dagarna springer ifrån mig. Tiden går så fort fast jag inte gör någonting. Tiden går fort när en rusar igenom den och tiden går fort när en bara sitter av den. Det känns som att jag missar något? Eller som att jag förlorat de senaste fyra veckorna av mitt liv till ingenting? Imorgon är det en månad sedan jag jobbade min sista dag på IKEA, det känns som en evighet sedan fast att det verkligen inte alls är det. 

Jag försöker tänka att det gör ingenting, att det är okej, att jag inte ska göra något just nu. Mitt mående kommer inte bli bättre om jag stressar över att livet bara drar förbi. Hur blir en bekväm med hur fort tiden går? Jag vill verkligen inte vara stressad över en sådan sak. Det är inte som att jag känner att jag saknar något i mitt liv som jag liksom jagar efter. Förutom ett helt och fint hus då, förstås! 


Jag försöker göra småsaker här hemma men försöker framförallt att passa på att göra saker jag inte har tid med i mitt vardagsliv annars. Jag har börjat pyssla så himla mycket! Jag har jättemånga idéer! Jag är lite trögstartad och lite omotiverad, vissa dagar har jag så mycket ångest i kroppen att jag inte kan ta mig till att göra något alls, men det är väldigt härligt att ha något litet att göra här hemma ändå i alla fall.


Det är faktiskt en jättesvår grej det här, att vara sjukskriven pga utmattning, oro och stress. Det som skulle underlätta mest är ju att acceptera läget, men vi är nästan alla programmerade på det viset att vi hela tiden vill och ska leverera något, att hela tiden bidra och finnas där. En dag i taget helt enkelt, på min egen nivå. 

Hur gör ni när ni känner er stressade? 
#1 - - Abra:

Sjukt fin är du.
Det är det extrema svåra med att vara sjukskriven pga oro och stress, nu var det ca 1,5 år sedan jag blev halvtidssjukskriven och började jobba hemifrån. Känns inte lättare med stressen. För pressen av att man MÅSTE komma tillbaka snart går inte över. Fokuserar på allt annat. Tillåter mig att sova, ta pauser och göra saker i min takt.

Svar: 🖤
Usch nej det är min största rädsla, att det framöver alltid ska vara så här..., oron att det inte blir lättare igen..
Bunny

#2 - - Anna-Maria:

Jag förstår precis hur du menar med att det känns som att tiden bara rinner iväg. Jag har varit deltidssjukskriven i flera år och helt sjukskriven sedan i september pga flera kroniska sjukdomar. Så himla svårt ibland att acceptera och försöka hitta ro i livet ändå. Men jag tror att det gör att återhämtningen går snabbare än om man försöker stressa och forcera fram något snabbare än vad kroppen klarar av.
Hoppas att du får må bättre ordentligt snart!