EN MÅNAD SENARE


Hur Àr lÀget med er mina vÀnner? Hos mig Àr det fortfarande grÄtt, fast mindre mörkt om en sÀger sÄ. Jag vill hoppas pÄ att saker och ting förÀndras, men jag vÄgar inte sÀga det för jag fÄr sÄ lÀtt för mig att jag jinxar saker och ting om jag tar ut saker i förskott, haha. LÀget Àr som lÀget Àr och det Àr stabilt i alla fall. 


Jag börjar kÀnna en viss panik över att dagarna springer ifrÄn mig. Tiden gÄr sÄ fort fast jag inte gör nÄgonting. Tiden gÄr fort nÀr en rusar igenom den och tiden gÄr fort nÀr en bara sitter av den. Det kÀnns som att jag missar nÄgot? Eller som att jag förlorat de senaste fyra veckorna av mitt liv till ingenting? Imorgon Àr det en mÄnad sedan jag jobbade min sista dag pÄ IKEA, det kÀnns som en evighet sedan fast att det verkligen inte alls Àr det. 

Jag försöker tÀnka att det gör ingenting, att det Àr okej, att jag inte ska göra nÄgot just nu. Mitt mÄende kommer inte bli bÀttre om jag stressar över att livet bara drar förbi. Hur blir en bekvÀm med hur fort tiden gÄr? Jag vill verkligen inte vara stressad över en sÄdan sak. Det Àr inte som att jag kÀnner att jag saknar nÄgot i mitt liv som jag liksom jagar efter. Förutom ett helt och fint hus dÄ, förstÄs! 


Jag försöker göra smÄsaker hÀr hemma men försöker framförallt att passa pÄ att göra saker jag inte har tid med i mitt vardagsliv annars. Jag har börjat pyssla sÄ himla mycket! Jag har jÀttemÄnga idéer! Jag Àr lite trögstartad och lite omotiverad, vissa dagar har jag sÄ mycket Ängest i kroppen att jag inte kan ta mig till att göra nÄgot alls, men det Àr vÀldigt hÀrligt att ha nÄgot litet att göra hÀr hemma ÀndÄ i alla fall.


Det Àr faktiskt en jÀttesvÄr grej det hÀr, att vara sjukskriven pga utmattning, oro och stress. Det som skulle underlÀtta mest Àr ju att acceptera lÀget, men vi Àr nÀstan alla programmerade pÄ det viset att vi hela tiden vill och ska leverera nÄgot, att hela tiden bidra och finnas dÀr. En dag i taget helt enkelt, pÄ min egen nivÄ. 

Hur gör ni nÀr ni kÀnner er stressade? 
#1 - - Abra:

Sjukt fin Àr du.
Det Ă€r det extrema svĂ„ra med att vara sjukskriven pga oro och stress, nu var det ca 1,5 Ă„r sedan jag blev halvtidssjukskriven och började jobba hemifrĂ„n. KĂ€nns inte lĂ€ttare med stressen. För pressen av att man MÅSTE komma tillbaka snart gĂ„r inte över. Fokuserar pĂ„ allt annat. TillĂ„ter mig att sova, ta pauser och göra saker i min takt.

Svar: đŸ–€
Usch nej det Àr min största rÀdsla, att det framöver alltid ska vara sÄ hÀr..., oron att det inte blir lÀttare igen..
Bunny

#2 - - Anna-Maria:

Jag förstÄr precis hur du menar med att det kÀnns som att tiden bara rinner ivÀg. Jag har varit deltidssjukskriven i flera Är och helt sjukskriven sedan i september pga flera kroniska sjukdomar. SÄ himla svÄrt ibland att acceptera och försöka hitta ro i livet ÀndÄ. Men jag tror att det gör att ÄterhÀmtningen gÄr snabbare Àn om man försöker stressa och forcera fram nÄgot snabbare Àn vad kroppen klarar av.
Hoppas att du fÄr mÄ bÀttre ordentligt snart!

Svar: Ja.. stress gör ju verkligen allting bara sÀmre! Andas, acceptera och slappna av Àr det som gÀller hÀr. Tack detsamma!
Bunny