ANONYMOUS FOR THE VOICELESS
KĂ€nslan nĂ€r man har s Ă„ mycket att skriva och prata om men aldrig fĂ„r tid till att göra det... Det ligger sĂ„ mĂ„nga utkast till min kategori Vegan Wednesday men jag fĂ„r aldrig tillfĂ€lle att skriva klart dem. Speciellt inte nu nĂ€r jag kĂ€nner mig sĂ„ rörig i huvudet av alla kĂ€nslor heller, det gĂ„r ju inte att skriva ett kĂ€nslosamt inlĂ€gg om nĂ„got just nu och inte enbart fĂ„ ut en massa AAH, GRRR, AAARRGH istĂ€llet för ord som faktiskt bildar meningar, haha. Det har tagit mig en hel evighet att ens skriva det hĂ€r inlĂ€gget för jag tappar fokus efter en halv minut...Â
Men jag har haft en vegan wednesday i alla fall! Idag har jag jobbat hemifrĂ„n eftersom jag skulle ta emot vĂ„r nya diskmaskin med allt vad det innebĂ€r nĂ„gon gĂ„ng under dagen. Det blev jĂ€ttefint! Jag har dock inte kört den Ă€n eftersom det Ă€r Mr Handsome som diskar och jag tĂ€nkte att han kunde fĂ„ premiĂ€r-rundan, hoho.Â
NĂ€, helt Ă€rligt sĂ„ fick jag ytterligare en panikattack nu under eftermiddagen och kom av mig helt. Jag hade bokat upp mig pĂ„ en djurrĂ€ttsdemo nu i eftermiddag/kvĂ€ll och nervositeten tog över liksom. Ă ngesten över att behöva gĂ„ dit blandades med Ă„ngesten av att behöva tacka nej. Jag velade in i sista sekund och det slutade med att jag fick rusa till bussen med ett gĂ€ng riskakor i handen som mellanmĂ„l för att klara av och stĂ„ dĂ€r pĂ„ stan i tvĂ„ och en halv timme.Â
Och sĂ„ gjorde jag det bara. För allt det miljontals djur utsĂ€tts för varje dag, hela tiden, sĂ„ kan jag offra mig och utstĂ„ nĂ„gra timmars obekvĂ€m. TrĂ€ffa mĂ€nniskor jag inte kĂ€nner tillexempel. Att stĂ„ blixt stilla pĂ„ ett torg i nĂ„gra varma timmar med en obekvĂ€m mask som klibbar fast av bĂ„de svett och tĂ„rar. Skoskav och armar som domnar bort.Â
Idag deltog jag i Cube of Truth. Vi var inte sĂ„ mĂ„nga men vi syntes och hördes. I min famn höll jag en laptop som visar filmer frĂ„n djurens verklighet i all vĂ€rldens djurindustri. Grisar, kycklingar, kor, hĂ€star, fiskar och fĂ„r som utsĂ€tts för helt brutala saker för att mĂ€nniskan vill och kan. Inte för att vi behöver, utan bara för att vi kan. Bara vetskapen om vad som pĂ„gick inne i lĂ„dan gör en ju sĂ„ enormt ledsen... Ord frĂ„n vĂ„ra Outreachers i samtalen med Ă„skĂ„darna fick det att rysa över hela mig trots att det var sĂ„ galet varmt dĂ€r i solen.Â
Men det sjukaste Àr att folk kommer fram och tittar pÄ kycklingar som slÀngs levandes ner i en köttkvarn, pÄ trasiga grisar, och pÄ fiskar som styckas levande och sedan rycker de pÄ axlarna och skakar pÄ huvudet liksom. Ah jo det Àr hemskt *axelryckning*, Kan du tÀnka dig att sluta Àta kött? *axelryckning* - hur funkar man dÄ? Hur kan man tycka nÄgot Àr hemskt, att nÄgot Àr fel och sedan ÀndÄ fortsÀtta att bidra till det? Det kÀnns ju helt omöjligt att nÄ fram.
Jag Ă€r sjukt stolt över mig sjĂ€lv och min insats idag, jag Ă€r Ă€nnu mer sĂ€ker pĂ„ att jag vill fortsĂ€tta med detta, men jag blir Ă€ndĂ„ sĂ„ himla ledsen och kĂ€nner mig sĂ„ hopplös. Vi hade mĂ„nga bra samtal, det var mĂ„nga som engagerades och sĂ„g uppriktigt uppgivna ut. Men Ă€ndĂ„... Ă€ndĂ„ sĂ„ Ă€r det de dĂ€r axelryckningarna som förstör allt. Axelryckningarna som man möter bĂ„de vid sĂ„na hĂ€r tillfĂ€llen och varje dag i diskussionstrĂ„dar pĂ„ nĂ€tet. Ăr det hopplöst? Hur ska man göra för att nĂ„ fram? Hur ska man göra för att bryta normer?Â
Vi behöver en vegonorm, inte en köttnorm.Â
/sjukt rörigt inlĂ€gg men tankarna Ă„ker verkligen berg och dalbana just nu.Â
Men jag har haft en vegan wednesday i alla fall! Idag har jag jobbat hemifrĂ„n eftersom jag skulle ta emot vĂ„r nya diskmaskin med allt vad det innebĂ€r nĂ„gon gĂ„ng under dagen. Det blev jĂ€ttefint! Jag har dock inte kört den Ă€n eftersom det Ă€r Mr Handsome som diskar och jag tĂ€nkte att han kunde fĂ„ premiĂ€r-rundan, hoho.Â
NĂ€, helt Ă€rligt sĂ„ fick jag ytterligare en panikattack nu under eftermiddagen och kom av mig helt. Jag hade bokat upp mig pĂ„ en djurrĂ€ttsdemo nu i eftermiddag/kvĂ€ll och nervositeten tog över liksom. Ă ngesten över att behöva gĂ„ dit blandades med Ă„ngesten av att behöva tacka nej. Jag velade in i sista sekund och det slutade med att jag fick rusa till bussen med ett gĂ€ng riskakor i handen som mellanmĂ„l för att klara av och stĂ„ dĂ€r pĂ„ stan i tvĂ„ och en halv timme.Â
Och sĂ„ gjorde jag det bara. För allt det miljontals djur utsĂ€tts för varje dag, hela tiden, sĂ„ kan jag offra mig och utstĂ„ nĂ„gra timmars obekvĂ€m. TrĂ€ffa mĂ€nniskor jag inte kĂ€nner tillexempel. Att stĂ„ blixt stilla pĂ„ ett torg i nĂ„gra varma timmar med en obekvĂ€m mask som klibbar fast av bĂ„de svett och tĂ„rar. Skoskav och armar som domnar bort.Â
Idag deltog jag i Cube of Truth. Vi var inte sĂ„ mĂ„nga men vi syntes och hördes. I min famn höll jag en laptop som visar filmer frĂ„n djurens verklighet i all vĂ€rldens djurindustri. Grisar, kycklingar, kor, hĂ€star, fiskar och fĂ„r som utsĂ€tts för helt brutala saker för att mĂ€nniskan vill och kan. Inte för att vi behöver, utan bara för att vi kan. Bara vetskapen om vad som pĂ„gick inne i lĂ„dan gör en ju sĂ„ enormt ledsen... Ord frĂ„n vĂ„ra Outreachers i samtalen med Ă„skĂ„darna fick det att rysa över hela mig trots att det var sĂ„ galet varmt dĂ€r i solen.Â
Men det sjukaste Àr att folk kommer fram och tittar pÄ kycklingar som slÀngs levandes ner i en köttkvarn, pÄ trasiga grisar, och pÄ fiskar som styckas levande och sedan rycker de pÄ axlarna och skakar pÄ huvudet liksom. Ah jo det Àr hemskt *axelryckning*, Kan du tÀnka dig att sluta Àta kött? *axelryckning* - hur funkar man dÄ? Hur kan man tycka nÄgot Àr hemskt, att nÄgot Àr fel och sedan ÀndÄ fortsÀtta att bidra till det? Det kÀnns ju helt omöjligt att nÄ fram.
Jag Ă€r sjukt stolt över mig sjĂ€lv och min insats idag, jag Ă€r Ă€nnu mer sĂ€ker pĂ„ att jag vill fortsĂ€tta med detta, men jag blir Ă€ndĂ„ sĂ„ himla ledsen och kĂ€nner mig sĂ„ hopplös. Vi hade mĂ„nga bra samtal, det var mĂ„nga som engagerades och sĂ„g uppriktigt uppgivna ut. Men Ă€ndĂ„... Ă€ndĂ„ sĂ„ Ă€r det de dĂ€r axelryckningarna som förstör allt. Axelryckningarna som man möter bĂ„de vid sĂ„na hĂ€r tillfĂ€llen och varje dag i diskussionstrĂ„dar pĂ„ nĂ€tet. Ăr det hopplöst? Hur ska man göra för att nĂ„ fram? Hur ska man göra för att bryta normer?Â
Vi behöver en vegonorm, inte en köttnorm.Â
/sjukt rörigt inlĂ€gg men tankarna Ă„ker verkligen berg och dalbana just nu.Â
Stolt jag blir över dig att du kom ivÀg! <3