/ GREEN MONSTER (VEGAN) / VARDAG / VEGAN WEDNESDAY /

WE SEE YOU, WE'RE SORRY, WE'RE TRYING

(ytterligare ett vegan-inlägg) ((jag är på tillfällig aktivistturné vilket i sin tur bidrar till att allt jag har att skriva om är veganism))

Hej! Idag tåg jag tåget bort till Kristianstad igen för att delta på ännu en Vigil utanför Scans slakteri. Den förra vigilen har verkligen suttit kvar i mig trots att vi inte fick någon nära kontakt med djuren i transporterna. Bara vetskapen om vad som pågick inne i den stora byggnade bakom oss då vi stod utanför i strålande solsken känns så himla skev. Det här slakteriet ligger två hållplatser från centralstationen i Kristianstad. Vägarna utanför är hårt trafikerade av både personbilar, kollektivtrafik och skolbussar. Folk cyklar förbi, käkar snabbmat på Max som ligger mittemot eller rastar sina hundar under äppelträden på gräsmattan utanför slakteriet. 

Det skär så hårt i mig att slakteriet ligger så nära människor och att utanför lever folk sina liv i strålande solsken samtidigt som livrädda djur skriker för full hals innan de gasas medvetslösa och sedan får halsarna uppskurna. Mitt inne i stan. Och ingen verkar bry sig? Det finns en anledning till att det inte finns några fönster på slakterier, det är ingen som skulle klara av att se vad som händer där inne. 

Idag var vi ett stort gäng på plats igen för en extra vigil, vi hade nämligen blivit lovade att en transport skulle stanna en kort stund för oss så vi fick hälsa på och se djuren.  Jag har ju sett bilder och filmer på djur i transportbilarna så många gånger på nätet, jag viste ju vad jag skulle få se. Jag viste att känslan av att se in i deras ögon skulle vara hundra gånger värre på riktigt än på bild. 

Jag gick sönder totalt. Ungefär en halv minut stannade lastbilarna för oss och vi spred ut oss för att kunna se, dokumentera och erbjuda djuren vatten och säga till dem att vi är ledsna, att vi ser dem och att vi försöker. Det är så jävla hemskt att stå där utanför och inte kunna göra någonting. Ingenting. Ungefär en halvtimme senare rullade lastbilarna ut från slakteriet igen, tomma. Grisarna vi nyss hade träffat finns inte mer. 

Bilden nedan är tagen av Cezilia men redigerad av mig. Jag hade som mål att filma men jag tappade helt fokus då jag nådde fram till bilen och sträckte fram min hand och fick en liten puff av ett trött tryne. Tanken är att jag ska redigera ihop en ny video, men vi får se när jag har ork att sätta mig in i det, det blir nog inte ikväll i alla fall. 
Allt jag ber om är att folk ska titta in i ögonen på de djur de väljer att äta. Själen finns i ögonen, livet finns i ögonen, individen finns i ögonen. Det räcker inte med att bara titta, man måste se.
#1 / / Annaaaanas:

<3

#2 / / Mirano:

<3