WE SEE YOU, WE'RE SORRY, WE'RE TRYING

(ytterligare ett vegan-inlÀgg) ((jag Àr pÄ tillfÀllig aktivistturné vilket i sin tur bidrar till att allt jag har att skriva om Àr veganism))

Hej! Idag tÄg jag tÄget bort till Kristianstad igen för att delta pÄ Ànnu en Vigil utanför Scans slakteri. Den förra vigilen har verkligen suttit kvar i mig trots att vi inte fick nÄgon nÀra kontakt med djuren i transporterna. Bara vetskapen om vad som pÄgick inne i den stora byggnade bakom oss dÄ vi stod utanför i strÄlande solsken kÀnns sÄ himla skev. Det hÀr slakteriet ligger tvÄ hÄllplatser frÄn centralstationen i Kristianstad. VÀgarna utanför Àr hÄrt trafikerade av bÄde personbilar, kollektivtrafik och skolbussar. Folk cyklar förbi, kÀkar snabbmat pÄ Max som ligger mittemot eller rastar sina hundar under ÀppeltrÀden pÄ grÀsmattan utanför slakteriet. 

Det skÀr sÄ hÄrt i mig att slakteriet ligger sÄ nÀra mÀnniskor och att utanför lever folk sina liv i strÄlande solsken samtidigt som livrÀdda djur skriker för full hals innan de gasas medvetslösa och sedan fÄr halsarna uppskurna. Mitt inne i stan. Och ingen verkar bry sig? Det finns en anledning till att det inte finns nÄgra fönster pÄ slakterier, det Àr ingen som skulle klara av att se vad som hÀnder dÀr inne. 

Idag var vi ett stort gÀng pÄ plats igen för en extra vigil, vi hade nÀmligen blivit lovade att en transport skulle stanna en kort stund för oss sÄ vi fick hÀlsa pÄ och se djuren.  Jag har ju sett bilder och filmer pÄ djur i transportbilarna sÄ mÄnga gÄnger pÄ nÀtet, jag viste ju vad jag skulle fÄ se. Jag viste att kÀnslan av att se in i deras ögon skulle vara hundra gÄnger vÀrre pÄ riktigt Àn pÄ bild. 

Jag gick sönder totalt. UngefÀr en halv minut stannade lastbilarna för oss och vi spred ut oss för att kunna se, dokumentera och erbjuda djuren vatten och sÀga till dem att vi Àr ledsna, att vi ser dem och att vi försöker. Det Àr sÄ jÀvla hemskt att stÄ dÀr utanför och inte kunna göra nÄgonting. Ingenting. UngefÀr en halvtimme senare rullade lastbilarna ut frÄn slakteriet igen, tomma. Grisarna vi nyss hade trÀffat finns inte mer. 

Bilden nedan Àr tagen av Cezilia men redigerad av mig. Jag hade som mÄl att filma men jag tappade helt fokus dÄ jag nÄdde fram till bilen och strÀckte fram min hand och fick en liten puff av ett trött tryne. Tanken Àr att jag ska redigera ihop en ny video, men vi fÄr se nÀr jag har ork att sÀtta mig in i det, det blir nog inte ikvÀll i alla fall. 
Allt jag ber om Àr att folk ska titta in i ögonen pÄ de djur de vÀljer att Àta. SjÀlen finns i ögonen, livet finns i ögonen, individen finns i ögonen. Det rÀcker inte med att bara titta, man mÄste se.
#1 - - Annaaaanas:

<3

#2 - - Mirano:

<3