🧡 🧡

Foto

I Lördags var jag ute på nytt aktivistuppdrag - nämligen att göra djurens röster hörda i cirkusbranchen. Kan ni förstå att det fortfarande är tillåtet med djur på cirkus i Sverige? Cirkus Scott är sedan en tid tillbaka djurfria, Cirkus Brazil Jack har lyssnat och Cirkus Maximum hoppas vi kommer tillbaka som cirkus men utan djur. Kvar finns bara cirkusen som jag själv besökt som barn. 

Cirkus Olympia hade ofta föreställningar på mark som tillhörde min pappas arbetsplats och självklart har vi varit där och sett många många många fantastiska föreställningar. Så många glittriga akrobater och färgglada clowner som gick på lina och svingade sig högt upp i trapetser, cirkusorkestern som varvade den dramatiska cirkusmusiken med musik från populär kultur, och så många djur som sprang runt runt i mangegen till det höga snärtande ljudet av den långa piskan mot plastmattan och spånet som virvlade runt.

Hundar, hästar och kameler är det jag minns från när jag var liten. I år reser de även med lamor, alpackor, getter och nötkreatur. De har vald djur som ses som tamdjur och har därför inga vilda djur med sig. Djur som spenderar hela sina liv i små burvagnar som reser runt på vägarna, i små tillfälliga hagar ibland bredvid en hårt trafikerad väg, som drillas att göra konster utöver deras naturliga beteenden och som tvingas in i strålkastar ljus framför myllrande publik och hög orkestermusik. Varför det? 

Hundarna såg vi inte i lördags. De tillhör ägren till cirkusen som personligen uppträder med dem under föreställningen och brukar bo i hennes egna trailer. Men tur var väl det, jag minns dem från när jag var liten och man i pausen fick gå ut och titta på djuren, hur de hoppade mot gallret och fräste och morrade åt oss barn och besökare som ville titta på dem på nära håll. Men vi såg de övriga djuren, vilka såklart inte är samma djur som när jag var liten sjuåring, men som fyller samma syfte att uppträda och sedan underhålla även i pausen. 

Man får rida på både kameler och hästar. Har jag berättat att jag är rädd för hästar? Det är på grund av en av Cirkus Olympias hästar jag skulle rida en kort bit på som liten. En stor svart och jättefin häst. Men jag tyckte inte om hur den betedde sig. Ryste och skakade på huvudet och vägrade gå om vart annat. Jag var övertygad om att den skulle bita mig i fötterna och vi kom inte så långt på vårt lilla varv där i inhängnaden innan jag prompt skulle hoppa av. 

Hur har djuren det på cirkusen? Har de roligt? Har de scenskräck? Blir de stressade i den här miljön eller är de oberörda? Det är såklart svårt att avgöra. Vissa av djuren vi mötte i lördags hade inget emot att äta gräs ur våra händer och bli klappade på sina mular medan andra bestämt ryggade ifrån då man sträckte ut sin hand och som kom fram och hälsade, medan andra oroligt vankade av och an uppenbart oroade av det som pågick runt omkring dem och djur som direkt var obekväma av de kedjor och spännen de hade om huvud och hals.

Det handlar egentligen inte om hur just Cirkus Olympia behandlar sina djur. Det handlar om att svenskt djurskydd tillåter det. Det handlar om att dessa små transportvagnar är godkända för dem att leva sina liv i. Det handlar om att göra som man vill bara för att man kan, bara för att djuret i sig inte kan säga nej. Och det gäller alla andra sätt djur används som underhållning, även om just Cirkus Olympia inte tror att vi kritiserar någon annan än dem. Hästhoppning och utställning tillexempel. Vi är inte emot djur - vi är emot att de inte får finnas till på sina egna vilkor.