VAD ĂR DET FĂR FEL PĂ Ă NGEST?
Nu tÀnker ni kanske vadÄ vad Àr det för fel pÄ Ängest? Det finns ju massvis med fel med Ängest! Och ja, det Àr exakt det jag vill sÀga med detta inlÀgget.
Varje gÄng jag har har kommit över ett nytt hinder i mitt liv blir jag sÄdÀr löjligt stolt över mig sjÀlv. Klarar jag detta klarar jag vad som helst, typ! Jag har vÀxt sÄ himla mycket i mig sjÀlv de senaste tvÄ Ären, jag har varit med om sÄ mycket och jag har lÀrt mig hantera min stress och min Ängest pÄ helt nya sÀtt. Helt av mig sjÀlv. Det mÄste man fÄ vara stolt över.
Varje gÄng jag har har kommit över ett nytt hinder i mitt liv blir jag sÄdÀr löjligt stolt över mig sjÀlv. Klarar jag detta klarar jag vad som helst, typ! Jag har vÀxt sÄ himla mycket i mig sjÀlv de senaste tvÄ Ären, jag har varit med om sÄ mycket och jag har lÀrt mig hantera min stress och min Ängest pÄ helt nya sÀtt. Helt av mig sjÀlv. Det mÄste man fÄ vara stolt över.
Tillexempel Àr mina jobbresor en sak som jag för bara nÄgra Är sedan snabbt satte ner foten för. Aldrig att jag skulle kunna sÀtta mig pÄ ett flyg och sedan stanna borta i dessutom mer Àn tvÄ veckor! Helt sjÀlv!! SÄ rÀdd för att flyga, sÄ rÀdd för att vara sjÀlv, sÄ rÀdd för att vara pÄ okÀnd mark. TÀnk om nÄgot hÀnder. TÀnk om jag fÄr en panikattack, tÀnk om mina pengar tar slut, tÀnk om flyget stÀlls in! TÀnk om tÀnk om tÀnk om!
Men sĂ„ bara gjorde jag det, en kall februaridag förra Ă„ret. Ombord klev jag pĂ„ en tre timmar lĂ„ng flygresa till en stad jag aldrig varit i med en galen kines som jag knappt ens kĂ€nde. Jag hade sĂ„ mycket Ă„ngest, sĂ„ mycket resfeber och jag var sĂ„ rĂ€dd. Jag och min kollega bodde pĂ„ tvĂ„ olika hotell med tjugo / trettio minuters resvĂ€g mellan oss och jag bodde mitt i centrum. Spenderade första natten klarvaken grĂ„tandes och lyssnandes pĂ„ alla hysteriska polisbilar ute pĂ„ gatan nedanför.Â
Men det visade sig bli the time of my life, som man brukar sĂ€ga! KĂ€nslan jag hade dĂ„ jag kom hem frĂ„n den hĂ€r resan gĂ„r knappt att beskriva. Jag trodde att jag skulle explodera av stolthet. Jag gick som pĂ„ smĂ„ moln en evighet efter detta, helt upplyft av mig sjĂ€lv, hur glad jag var över att jag Ă„kt och pĂ„ hur kul vi hade haft!Â
Resan till Barcelona följdes av en resa till Berlin. Jag klarade det med. DÀrefter klarade jag en bukoperation. Och ytterligare en efter det dÄ jag fick mitt cancerbesked, innan det Äterigen var dags för att resa till Barcelona. Jag klarade av en hektisk men rolig semestervecka i London med min sambo innan vi delad pÄ oss och jag flög till Stockholm för att stÄ sida vid sida med mina största idoler, det mest magiska som jag aldrig nÄgonsin ens kunde drömma om att fÄ uppleva. Dagen efter klarade jag mig Àven igenom terrorattacken i Stockholm.
Â
Att befinna sig i större folksamlingar efter terrorattacken den 7 april i Ă„r blev plötsligt Ă€nnu svĂ„rare. Nu Ă€r mitt liv slut tĂ€nkte jag. Aldrig mer kommer jag vĂ„ga gĂ„ pĂ„ konserter, Ă„ka pĂ„ mina jobbevent eller ens stĂ€lla mig pĂ„ tĂ„gstationen. Mardrömmarna dĂ€refter var inte att leka med, upplevelsen var vĂ€rre Ă€n att fĂ„ mitt cancerbesked. Jag hade en gnagande Ă„ngest under hela min vistelse i Berlin tidigare i somras som sedan byttes ut av bubblor av glĂ€dje dĂ„ jag kom hem. Jag kĂ€nde mig sĂ„ modig! Samma Ă„ngest grodde Ă€ven under min senaste resa nu för nĂ„gon vecka sedan, och samma stolthet bubblade upp dĂ„ jag kom hem. Jag gjorde det!Â
Och nu. Nu sitter jag hÀr med stressmonster som slÄss och ÄngestrÄttor som gnager i magen dÄ jag ska Äka till Las Vegas. Allting börjar om pÄ nytt. Ny resa, ny stad och ny kollega. Och dÄ kommer jag till min poÀng med det hÀr lÄnga och dramatiska inlÀgget, varför lÀr man sig aldrig? Vad Àr det för fel pÄ Ängest? Jag vet ju att jag klarar detta. Jag vet jag vet jag vet att jag klarar detta. Jag har utsatt mig sjÀlv för mina största rÀdslor sÄ mÄnga gÄnger men ÀndÄ har jag panik just nu. Varför har jag panik och Ängest inför det hÀr? Det kommer ju bli fantastiskt, eller hur?
Jag förvÀntar mig inget svar pÄ det hÀr.. jag behövde bara skriva av mig. Tankar uppskattas sÄklart!
Â
Och nu. Nu sitter jag hÀr med stressmonster som slÄss och ÄngestrÄttor som gnager i magen dÄ jag ska Äka till Las Vegas. Allting börjar om pÄ nytt. Ny resa, ny stad och ny kollega. Och dÄ kommer jag till min poÀng med det hÀr lÄnga och dramatiska inlÀgget, varför lÀr man sig aldrig? Vad Àr det för fel pÄ Ängest? Jag vet ju att jag klarar detta. Jag vet jag vet jag vet att jag klarar detta. Jag har utsatt mig sjÀlv för mina största rÀdslor sÄ mÄnga gÄnger men ÀndÄ har jag panik just nu. Varför har jag panik och Ängest inför det hÀr? Det kommer ju bli fantastiskt, eller hur?
Jag förvÀntar mig inget svar pÄ det hÀr.. jag behövde bara skriva av mig. Tankar uppskattas sÄklart!
à ngest Àr tamigtusan bland det vÀrsta som finns, och det Àr ju sÀllan logiskt hur det fungerar ocksÄ. Det enda man kan göra för att slÄss mot Ängesten Àr ju att stÀlla sig upp, se den i vitögat och skrika 'Fuck you!', och sedan bara göra den dÀr grejen i alla fall.
Jag tycker hursomhelst att du har varit jÀtteduktig som har klarat av att resa runt sÄ mycket som du har gjort nu, och sjÀlvklart kommer det gÄ bra Àven nÀr du reser till Las Vegas (vilket för övrigt Àr hur coolt som helst)!