LIVET đ
Oh my god. HallĂ„. HĂ€r Ă€r jag. Jag vet inte ens hur jag ska börja det hĂ€r inlĂ€gget. Jag har varit pĂ„ semester utan tillgĂ„ng till internet och tvingades dĂ€rför till en ofrivillig bloggpaus. Himla trist.Â
Jag har varit med om sĂ„ sjukt mycket saker pĂ„ bara fem dagar. Det har varit stressigt och nervöst, det har varit lugnt och skönt och det har varit glĂ€dje och lycka, men det har ocksĂ„ varit panik och rĂ€dsla. Det Ă€r bara början pĂ„ april men det har redan hĂ€nt sĂ„ mycket för mig detta Ă„ret. Tillexempel fick jag reda pĂ„ att jag hade cancer, och var tvungen att ganska sĂ„ akut behöva opereras igen. Jag har redan gjort tvĂ„ utlandsresor (jag som liksom aldrig ens reser!), varit pĂ„ tvĂ„ fantastiska spelningar, fĂ„tt chansen att trĂ€ffa mina hjĂ€ltar och suttit fast mitt i paniken under en "terrorattack" (lĂ€get Ă€r ju fortfarande oklart).Â
I torsdags var jag lyckligast i vÀrlden. IgÄr var jag livrÀdd. I torsdags stod jag i famnen pÄ mitt favoritband. IgÄr sprang jag för mitt liv. Planen var att jag skulle sitta pÄ tÄget hem frÄn Stockholm klockan tjugo över tre och skriva ett blogginlÀgg till er. vÀl ombord pÄ tÄget. IstÀllet sprang jag hysteriskt för mitt liv i den kaotiska folkmassan pÄ centralstationen, utan att veta vad som pÄgick, utan att veta var eller vem jag skulle gömma mig för.
Jag har varit med om sĂ„ sjukt mycket saker pĂ„ bara fem dagar. Det har varit stressigt och nervöst, det har varit lugnt och skönt och det har varit glĂ€dje och lycka, men det har ocksĂ„ varit panik och rĂ€dsla. Det Ă€r bara början pĂ„ april men det har redan hĂ€nt sĂ„ mycket för mig detta Ă„ret. Tillexempel fick jag reda pĂ„ att jag hade cancer, och var tvungen att ganska sĂ„ akut behöva opereras igen. Jag har redan gjort tvĂ„ utlandsresor (jag som liksom aldrig ens reser!), varit pĂ„ tvĂ„ fantastiska spelningar, fĂ„tt chansen att trĂ€ffa mina hjĂ€ltar och suttit fast mitt i paniken under en "terrorattack" (lĂ€get Ă€r ju fortfarande oklart).Â
I torsdags var jag lyckligast i vÀrlden. IgÄr var jag livrÀdd. I torsdags stod jag i famnen pÄ mitt favoritband. IgÄr sprang jag för mitt liv. Planen var att jag skulle sitta pÄ tÄget hem frÄn Stockholm klockan tjugo över tre och skriva ett blogginlÀgg till er. vÀl ombord pÄ tÄget. IstÀllet sprang jag hysteriskt för mitt liv i den kaotiska folkmassan pÄ centralstationen, utan att veta vad som pÄgick, utan att veta var eller vem jag skulle gömma mig för.
Â
Jag har aldrig kĂ€nt sĂ„dan rĂ€dsla som jag kĂ€nde dĂ„. Jag sprang och jag grĂ€t och jag skrek och jag lovar att mitt hjĂ€rta slutade slĂ„, sĂ„ rĂ€dd jag var.  Stora folksamlingar Ă€r nĂ„got jag redan tycker Ă€r extremt obehagligt och att befinna sig i en sĂ„dan nĂ€r alla plötsligt börjar skrika och springa Ă€r min största mardröm, som nu blev verklighet.Â
Â
Detta var ju sĂ„klart inte alls det jag ville skriva om dĂ„ jag vĂ€l dök upp hĂ€r igen. Jag ville berĂ€tta om min fantastiska semester i London och mitt underbara dygn i Stockholm. Det kommer jag förstĂ„s att göra, men jag Ă€r bara sĂ„ matt, sĂ„ ledsen och sĂ„ arg. Att det ens kan hĂ€nda. Var det Ă€n Ă€r i vĂ€rlden, det Ă€r sĂ„ sjukt. Fast det sker sĂ„ "ofta" nu för tiden sĂ„ kĂ€nns det sĂ„ himla overkligt fortfarande.Â
Jag hoppas ni alla och era nÀra Àr okej, och att ni tar hand om varandra <3
Jag hoppas ni alla och era nÀra Àr okej, och att ni tar hand om varandra <3
â€ïž