AND WHEN I LOSE MYSELF I THINK OF YOU
Det Àr sÄ konstigt för trots min högkÀnslighet sÄ har jag sÄ himla svÄrt att prata om och beskriva mina kÀnslor. Som vanligt vet jag inte hur jag ska börja det hÀr inlÀgget dÀr jag tÀnkte berÀtta om nÀr dagen som jag drömt om i elva Är Àntligen kom. Förutom att sÀga att det gör mig sÄ himla lycklig!
Det finns sĂ„ mycket bra musik dĂ€r ute och det finns sĂ„ mĂ„nga bra artister och band. JĂ€ttemĂ„nga! Jag Ă€lskar sĂ„ mĂ„nga band och artister och lĂ„tar och skivor. Men ingen har berört mig sĂ„ som de hĂ€r killarna. De var mitt allt. De Ă€r mitt allt. De var mina bĂ€sta vĂ€nner under sĂ„ mĂ„nga Ă„r, och de var min stora tröst och glĂ€dje i livet, deras musik och deras kĂ€rlek till fansen fick mig att vilja leva. Tack vare det hĂ€r bandet har jag lĂ€rt kĂ€nna sĂ„ mĂ„nga fina mĂ€nniskor som jag Ă€n idag har i min nĂ€rhet. De har vĂ€xt i sig sjĂ€lva och i sin musik och jag med dem. Jag Ă€r sĂ„ stolt över dem och sĂ„ tacksam för allt.Â
SĂ„ fort jag fick reda pĂ„ att man kunde uppdatera sin biljett till en VIP biljett sĂ„ gjorde jag det utan att tveka. Mellan det datumet och den dĂ€r torsdagen i början av april har jag kĂ€nt fjĂ€rilar i magen, en viss tveksamhet och en nervositet som inte gĂ„r att beskriva. SĂ„ himla overkligt det kĂ€ndes. Hur skulle jag reagera nĂ€r jag vĂ€l var sĂ„ nĂ€ra att jag skulle kunna peta pĂ„ dem om jag ville? Det Ă€r ju en viss skillnad pĂ„ att se sina idoler pĂ„ en scen och att stĂ„ öga mot öga med dem. Men vĂ€l dĂ€r i armarna pĂ„ mina fina killar sĂ„ kĂ€ndes det inte alls nervöst, inte alls konstigt, inte alls lĂ€skigt eller det minsta overkligt. Det kĂ€ndes bara sĂ„ himla rĂ€tt.Â
Det finns sĂ„ mycket bra musik dĂ€r ute och det finns sĂ„ mĂ„nga bra artister och band. JĂ€ttemĂ„nga! Jag Ă€lskar sĂ„ mĂ„nga band och artister och lĂ„tar och skivor. Men ingen har berört mig sĂ„ som de hĂ€r killarna. De var mitt allt. De Ă€r mitt allt. De var mina bĂ€sta vĂ€nner under sĂ„ mĂ„nga Ă„r, och de var min stora tröst och glĂ€dje i livet, deras musik och deras kĂ€rlek till fansen fick mig att vilja leva. Tack vare det hĂ€r bandet har jag lĂ€rt kĂ€nna sĂ„ mĂ„nga fina mĂ€nniskor som jag Ă€n idag har i min nĂ€rhet. De har vĂ€xt i sig sjĂ€lva och i sin musik och jag med dem. Jag Ă€r sĂ„ stolt över dem och sĂ„ tacksam för allt.Â
SĂ„ fort jag fick reda pĂ„ att man kunde uppdatera sin biljett till en VIP biljett sĂ„ gjorde jag det utan att tveka. Mellan det datumet och den dĂ€r torsdagen i början av april har jag kĂ€nt fjĂ€rilar i magen, en viss tveksamhet och en nervositet som inte gĂ„r att beskriva. SĂ„ himla overkligt det kĂ€ndes. Hur skulle jag reagera nĂ€r jag vĂ€l var sĂ„ nĂ€ra att jag skulle kunna peta pĂ„ dem om jag ville? Det Ă€r ju en viss skillnad pĂ„ att se sina idoler pĂ„ en scen och att stĂ„ öga mot öga med dem. Men vĂ€l dĂ€r i armarna pĂ„ mina fina killar sĂ„ kĂ€ndes det inte alls nervöst, inte alls konstigt, inte alls lĂ€skigt eller det minsta overkligt. Det kĂ€ndes bara sĂ„ himla rĂ€tt.Â
Â
Har ni fĂ„tt chansen att möta era idoler nĂ„gon gĂ„ng? Hur kĂ€nde ni?Â
Har ni fĂ„tt chansen att möta era idoler nĂ„gon gĂ„ng? Hur kĂ€nde ni?Â