â ALL LiVES MATTER
IgĂ„r hade jag en sĂ„ndĂ€r Ă„ngest och panik över hela mĂ€nskligheten-dag. ĂvervĂ€ldigades av historien om lejonet Cecil och bĂ€garen liksom rann över, nĂ€stan helt hystersikt som en vulkan under utbrott. Panik sĂ„dĂ€r sĂ„ man inte vet vart man ska ta vĂ€gen eller vad man ska ta sig till för att man Ă€r sĂ„ arg och ledsen över hur vĂ€rlden ser ut och det finns liksom inget sĂ€tt att slĂ€ppa ut de kĂ€nslorna. Jag vet inte hur jag ska sĂ€tta ord pĂ„ hur upprörd jag Ă€r över alla hemska och korkade beslut som sĂ„ mĂ„nga mĂ€nniskor ogenomtĂ€nkt tar varje dag. Beslut som resulterar i att oskyldiga liv, djur och mĂ€nniskoliv, skadas och oftast till och med slĂ€cks.Â
Bild: Caitlin Hackett
Det kĂ€nns hemskt att Cecil blev brutalt, lĂ„ngsamt och plĂ„gsamt dödad för nöjes skull men jag hoppas inte han dog förgĂ€ves. För just nu har flera tusen mĂ€nniskor fĂ„tt upp ögonen för den hĂ€r sortens aktiviteter och det pĂ„gĂ„r just nu en vild protest, vilket Ă€r jĂ€ttebra! Ăven om jag personligen tycker att det Ă€r en lĂ„ng vĂ€g kvar till vad som Ă€r rĂ€ttvist för djuren. Men det Ă€r det smĂ„ stegen som rĂ€knas och snart blir de förhoppningsvis bara större och större. Â
Ja, bĂ„de sjĂ€lva hĂ€ndelsen och debatten den vĂ€ckt har verkligen fĂ„tt mĂ„nga att inse hur mycket vĂ€rde djuren har, bĂ„de för andra och sig sjĂ€lva. Vila i frid Cecil. â„