🧡 🧡

Det jag älskar mest med Tokio Hotel, är att även om det var evigheter sen (och då menar jag evigheter) jag hörde eller såg dem, så varje varje varje gång det dyker upp på nytt, så känns det precis likadant. Precis som då jag var sjutton år och satt inklämd bland alla THpostrar i mitt rum.

Jag har inte tappat bort musiken, och jag har inte tappat bort känslan. Känner varenda ton i hela kroppen. Det känns så bra att höra dem, och se dem, att lyckotrårar trillar från min kind. Fina Tokio.  Ni kommer vist alltid vara där, vist kommer ni?